En liten text jag skrev en gång
I ensamhetens inre rum
Där finner jag kanske en famn
I ensamhetens inre djup
Finns kanske det jag aldrig vann
Men vägen mot ensamhet är alltför sorgsen
Vägen är för svår att gå på egen hand
Så hur ska jag då ensam nå fram till ensamheten
Jag kommer inte dit utan vårat band
Vid ensamhetens innersta vägg
Där kanske inte finns något mer
För mot ensamhetens innersta vägg
Lutar sig nog inga fler
Än jag
Vi hörs när jag återfått medvetandet
Man lär sig av sina misstag
Man lever bara en gång, gottfolk, och det är väl ändå mening att man ska leva när man väl lever ? Man ska ju inte gå runt som om man inte finns. Vad är meningen då ? Kom igen!
Jag älskar livet och allt vad det har att erbjuda, jag vill inte avstå från något som jag vet att jag ändå inte kommer dö av. Och självklart har alla sina gränser, jag vet om att jag har en normal gräns, jag har faktiskt mycket vett i huvudet och det har jag min mor att tacka för. Tack mor!
Man måste göra fel innan man lär sig att göra rätt.
Don't worry, be happy.
Heja Lars!
:
Some prayers never know
Perfectly imperfect
Men ändå strävar vi, var och en, efter att vara just det.
There are so many reasons to be happy
Får se när jag orkar mig upp
Bella,
Soppa
Som om någon rört runt i min soppa alldeles för hastigt och väldigt många varv.
Men jag är glad, superglad, lycklig och knasig.
Konstigt, det där med känslor.
Mja
Och jag mår bra.
Men jag är inte hel
Jag saknar dig
Känner att jag behöver gå ut och gå av mig men har absolut ingen ork till det.
Sover bort det istället.
Godnatt!
Kvällens tankar
Kvällar då tankarna piskar mig längs ryggraden.
Och ont gör det.
-
...
Jag är så lyckligt lottad, det kan jag utan tvekan säga, för jag har en underbar familj och framförallt fantastiska vänner. Nu blir jag rädd att jag har det så bra att snart kommer något tragiskt hända.
Brr! Ryser av tanken ..
Tack, för att ni finns
Hmm ..
Saker och ting är jobbiga.
Känner förvånandsvärt lite men samtidigt gör det jätteont.
Puss på glädje som jag hoppas jag hittar snart
Different but exactly the same
Tanken slog mig idag. Det finns en tjej jag brukar snacka med, jag började kommentera hennes blogg, som jag läst ett tag, för att jag kände igen mig i exakt allt hon skrev, det kändes som hon skrev om mig, jag var med om samma saker som hon. Det slutade med att vi har snackat på msn jätteofta och delar med oss med våra känslor, tankar, vi peppar varandra och stöttar och försöker få upp ljuset i det mörka.
Idag snackade vi igen, och vi kom fram till hur jäkla lika våra liv är, det är som att vi har levt exakt samma liv fast på olika ställen, helt sjukt. Våra tankar och känslor är likadana, våra pojkvänner var likadana, betedde sig likadant, vi reagerade på samma sätt. Det är inte bara det, vi är lika varandra inombords också, hon älskar att sjunga, det gör jag med, båda har fräknar som vi har hatat men lärt oss acceptera, vi tänker och tycker i princip likadant. Det är nästan så jag blir rädd.
Minns ni filmen "Stjärnsystrar" ? Filmen som handlade om 3 st tjejer med samma namn från tre olika ställen i Sverige, de föddes samma dag och var jättelika och sen träffas dem i slutet. Även fast hon och jag inte föddes samma dag, har samma namn eller nåt så kändes det nu nästan som en möjlighet att man kan ha en stjärnsyster, iallafall till viss del. För fy vad hon är lik mig! =)
Brudens blogg
Look
Men ibland har man sina perioder då allt är sunkigt, jag känner mig så himla sunkig just nu, när jag vaknar på morgonen har jag inga nya snygga kläder som alla andra jag ser i skolan och på stan, jag går runt med mitt långa svarta linne och en t-shirt över och ser tråkig ut, när jag ska fixa håret blir det samma gamla frisyr som vanligt, boooring! Samma gamla smink, men sen är det ju det här med viljan också, jag måste ju vilja fixa till mig lite extra, men det går inte nu när man kollar ut och ser snöstorm och när man går utanför dörren och 5 minuter senare är man bosatt i en isbit. Näe, jag väntar, jag får ha tålamod för en gångs skull, jag ska vänta tills solen börjar sippra fram bakom de tunga snömolnen och gör mig lycklig, när jag kan ta av mig plagg för plagg, då kan jag börja bry mig lite mer, då kan jag börja om!
Rest in Peace
I lördags natt dog min kompis mamma.
Hon var ingen nära vän, men vi hade träffats några gånger på middagar då min mammas bästa kompis var bästa kompis med hennes mamma, om ni förstår. Jag minns precis exakt hur vi började snacka, vi satt på middag med våra familjer och jag och Hanna (som min kompis heter) satt mittemot varann och Hannas syster satt mellan oss på kortsidan av bordet. Hanna tog fram sin kamera och började smygfota sin storasyster och det var då vi började le mot varann och skratta när hon tog fula bilder på sin syrra. Sedan gick vi iväg och började snacka, spelade kort, kollade på tv.
Sen dess snackade vi ganska mycket på msn och träffades några gånger, men nu har vi inte haft kontakt på flera månader och jag vet inte ens om jag har hennes rätta nummer längre. Jag skrev ett sms till henne idag och berättade att jag fortfarande finns för henne, kan fatta att hon mår pissdåligt just nu och det känns så fel att ta kontakt med henne just nu när hon mår dåligt, då kanske hon tänker "bara för att jag mår dåligt så kontaktar Bella mig nu, om jag inte mått dåligt nu hade hon inte kontaktat mig". Men så är det ju inte för jag har tänkt på Hanna väldigt mycket de senaste tre månaderna.
Var tvungen att skriva av mig lite. Och jag måste bara skriva, R.I.P Elin.
When the winter comes
Sen att det är 1a advent höjer ju stämningen lite.
Och tanken på att vi ska käka underbart god pizza ikväll höjer stämningen lite till :)
Hur mår ni ?
Att fylla år
Vem bestämde att när man har levt ett år så fyller man 1 år ? Jag menar, det är ju väldigt logiskt, men det hade ju lika gärna kunnat vara så att när man hade levt ett år så fyllde man 5 år. Det beror ju på den som "bestämde" det och hur vi räknar och tänker. Hade vi inte tänkt och haft samma bokstäver och siffror som vi har idag så hade det inte alls varit så. Nu låter jag som värsta psychot men jag får så konstiga funderingar ibland. Det hade varit coolt att kunna säga liksom "men jag har levt i 16 år" men sedan är man 20 år, eller att varje gång man fyller år så går man upp i åldern två steg, så året efter man fyllt 12 år så fyller man 14 år. Haha, jag har så konstiga tankar jämt, men det är så tråkigt med allt som är normalt. Jag gillar onormala grejer :)
November = vinter
Kanske kommer denna vintern bli bättre ? Nu har jag Konrad, nu har jag en annan sorts kärlek som jag inte haft någon annan vinter, detta är min första vinter med kärlek. Kanske blir jag inte lika deppig ? Kanske blir allt varmare inombords ? Jag har ingen aning, det återstår att se.
Men hursomhelst, så är jag så himla tacksam att jag har mina vänner som alltid får mig att skratta, som får mig att orka skolan, min familj som får mig att orka kämpa och att orka vara den jag är, och sedan Konrad, som får mig att våga älska mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort förut.
Jag är tacksam att jag har er, ni vet vilka ni är ♥
