Äntligen hemma!

När jag kollar ut på den svarta himlen som lyses upp av alla lamporna, när jag åker med bror i 150 km/h runt halva Sthlm, när jag känner närvaron av folkmassorna på gatorna och av bilköerna på motorvägarna, det är då jag mår som bäst. Jag hör hemma här, jag är lycklig här, lyckligast. Vill inte härifrån.

Jag försökte mobilblogga innan men nu såg jag att det inte kommit fram, vad surt.
Jag har inte så mycket att säga, vi är i brors dammiga lägenhet nu och har precis ätit pizza. Mamma röjer undan här så jag inte ska få astmaanfall medan bror kör Guitar Hero, ska köra efter honom sen, woho!

Nu har jag inget mer att skriva, hoppas ni har det bra vart ni än är, här har jag det bäst :)
Inga bilder blir det heller eftersom det inte finns några intressanta på brors dator, hoppas ni överlever.
Always | | 6 kommentarer
Upp