I'm actually quite happy here

Hem. Kalmar. Mamma. Svensk mat. Pappa. Mina syskon. Kranvatten. Fina vänner och alla andra nära och kära. Vackra sommardagar vid hamnen i Sveriges sommarstad. Kvällar i parken med vin och bästisar. Skratt. Höstregn och fallande löv på Larmtorget. Gosig säng och favoritkudden. Varm oboy. Myskvällar framför TVn. Svensk reklam. Julafton, fina mysiga julafton. Kärlek. Nyårsafton utan snö som aldrig blir så bra som man hoppats på. Någon vecka i januari med massor av snö innan den försvinner lika snabbt igen. Vintertid som tippar över till sommartid. Tidiga vårdagar med gosig halsduk och solglasögon. Värme. Öl på uteservering med bästisar. Planer inför sommaren med bästisar. Ännu mer skratt. Sommarjobb. Grillkvällar i trädgården hemma på Södra Långgatan. Grillkvällar på altanen hemma i Norrliden. Matkoma. Musik. Kramar. Lycka. Hem.
 
Jag har alltid varit oerhört känslig mot separationer. Det kan handla om allt från ett "vi ses om tre veckor" till "vi får se när vi ses nästa gång", det är alltid lika jobbigt. Och det blir inte lättare. Inte ett dugg. När jag flyttade hemifrån för första gången i gymnasiet så bodde jag 40 minuter från Kalmar, jag var då alltid lika glad att få komma hem till mamma eller pappa över helgen. Efter studenten backpackade jag i Australien med mina bästa vänner under 2,5 månads tid. Då fick jag känna på den extrema saknad man kan känna för någon man tycker mycket om. Jag har inte varit så lycklig som jag var när jag kom hem till iskalla Sverige vid jul och fick krama om mamma, pappa, småsyskonen, storasyster och storebror, vännerna. När jag spenderade 3 månader i Spanien som au pair fick jag känna på en fruktansvärd separationsångest och hemlängtan som jag aldrig mött förr, 90 dagar av tårar. Självklart även mycket skratt och äventyr. Jag har inte varit så lycklig som när jag kom hem till somriga Sverige i maj och fick träffa alla mina nära igen.
 
Nu har jag bott i London i ett år. Från och till iallafall. Jag kom hit för lite mer än ett år sedan för att plugga musik. Jag fastnade här. Inte för att London är min favoritstad eller för att min hemlängtan har blivit bättre. Det är precis lika jobbigt. Men jag hittade kärlek. Jag hittade vänner. Ett liv. Mitt liv. Jag har varit hemma emellanåt och det är precis lika underbart varje gång. Sedan när jag åker tillbaka är det precis lika jobbigt. Det gör precis lika ont.
 
Den här sommaren spenderade jag 2 månader ifrån en person som jag älskar. Min pojkvän. Jag kan erkänna att det var förjävligt. De första veckorna kände jag mig död. Halv. Knappt ens halv.
 
Idag sitter jag här. I min pojkväns säng i London. Och jag lever. Jag saknar mamma. Jag saknar pappa. Jag saknar alla mina nära. Men jag mår bra. Jag är glad.
 
Jag är faktiskt ganska lycklig här.
 
Always, Inside | | En kommentar

In between

Hej alla. Vad gör ni? Jag ligger i sängen och tar det lugnt efter en jobbdag. Denna dag ska snart avslutas i att jag somnar för att sedan vakna i en ny dag då jobb väntar ännu en gång. Jag jobbar typ hela tiden. Tanken är att jag ska ha en dag ledigt per vecka, men eftersom jag har två "holiday"-perioder på så kort tid dessa veckorna så blir det lite blurrigt med lediga dagar och allt sådant där. Nästa torsdag är jag dock äntligen ledig och sedan åker jag till Sverige för lite roliga äventyr! Åker dock inte till Kalmar så får ej träffa familj och vänner (snyft), men får iallafall träffa bästa Alavie i Stockholm, inte illa alls faktiskt.
 
Trots mycket jobb så är det faktiskt roligt. Tur det kanske, hehe. Igår var jag "best seller of the day" på The North Face så det var ju roligt. Jag fick choklad! Påtal om choklad så äter jag choklad/godis/onyttigt i princip varje dag nu och har gjort det sedan jag kom till London. Inte bra, inte bra. Jag längtar tills jag och min pöjk kan settle down i ny lägenhet och köpa gymkort och börja bli hälsosamma igen. Jag längtar verkligen övermycket tills dess, det ska bli så skönt. Då är planen att bara äta onyttigt på helger.
 
Jahaja.. jag ska väl ta och sova straxt. Vi hörs nog snart igen. Sov gott och ha en fin fredag imorrn!
 
Always | | Kommentera

My little nephew


Idag döptes min kära systerson. Denna dag är anledningen till att jag är hemma på snabbvisit i Kalmar, jag har fått äran att vara hans gudmor/fadder och så fick jag även sjunga en låt under ceremonin i kyrkan. Min syster och hennes man valde "Morning Star" med Mustasch som de önskade en fin akustisk version på, det var svårt för mig att få till det på ett bra sätt utan alla rockiga gitarrsolon men fick trots allt höra efteråt att det lät jättebra, vissa sa till och med att det var bättre än originalet! Tackar och bugar gör jag för det, ja.

Efter själva dopet var det lite firande med smörgåstårta och presentöppning. Min systerson fick av mig en mjuk skallra i form av björnen Paddington samt en lila plastboll med små kulor i som självklart skramlade den också. Båda köpta på bästa leksaksaffären Hamley's i London.

Ikväll blev det tacomiddag och filmmys hemma med mammi. Mycket trevligt. Imorrn klockan 13:10 går mitt flyg från Kalmar och sedan är det tillbaks till verkligheten igen. Nu ska jag gosa ner mig i sängen framför Sex and the City, tänk att ett dop kan göra en så trött. Phew.

Sov gott alla ni därute, vi hörs snart igen!

Always | | Kommentera
Upp